Och så sitter jag och skrattar för mig själv även när jag läser... 😂😂

Har den här på ljudbok just nu. Försöker låtsas att jag pratar i telefon med någon som säger något roligt när jag skrattar högt för mig själv 😀

Jag såg Springfloden som TV-serie men orkade inte vänta på fortsättningen så jag läste del två istället. Det märks att författarna är vana manusförfattare, boken är skriven på ett sätt som gör att det är jättelätt att se scenerna framför sig och jag kan tänka mig att de hade en plan för TV redan när de började med första boken. Tror nog jag väntar på del tre på TV...

Jag kan inte riktigt bestämma mig om den här. Bra deckare och bra uttänkt historia. Men ärligt Peter May, att beskriva en ommålad båt som en "uppsminkad gammal h*ra" känns inte så fräscht. Inte heller att beskriva en tonårspojkes tankar kring sex i termer om att hon äntligen kommer ge med sig eller att prata om pojkars tonårshormoner som att de inte vet vad de gör...

Läsning till bokklubben och jag är så sugen på att diskutera denna för jag kan inte bestämma mig. Så brittisk lågmäld men ändå en hel del mellan raderna.

Läs läs läs! Vilken speciell kvinna! Som inte borde falla så i glömska som hon gjort.

Anne Holt är den deckarförfattare som jag verkligen har följt alla böcker av. Även om den här boken var lite förutsägbar så gillar jag verkligen den nya karaktären Henrik Holme som hon introducerade i förra boken. (Hon har också varit justitieminister, bara en sån sak!)

Äntligen med läsplatta igen! Och som andra bok på plattan blev det Swede Hollow. Den här hade jag svårt att lägga ifrån mig. Spännande att läsa om dem som inte skrev några Amerikabrev hem för att de skämdes för mycket om hur de hade det.

Jag var mest tvungen att läsa ut den för att se om plotten var så förutsägbar som det verkade, det var den... Karaktärerna är inte trovärdiga alls, hon skriver dem på samma sätt som i Twilight och det funkar inte när det ska handla om vuxna. Typ: "Oj, vad är det som händer med mig. Det är så konstigt i magen när jag ser honom. Jag måste ha ätit något..." ?

Alltså den här inte bra, men hon lyckas på något sätt lura mig att jag måste veta hur det går. Och jag har lagt ner mina tre senaste böcker så jag kanske ska läsa klart den.

Kör på med ännu en novellsamling som stått i bokhyllan länge. Nick Hornby är editor, och Colin Firth har skrivit en av novellerna (!).

Vet inte varför denna stått oläst i bokhyllan så länge och novellsamlingar kan verkligen vara ett så fantastiskt format. Håller helt med recensenten ovan, novellen rummet var favoriten.

Men jag blev så pass intresserad av den förra boken att jag fick på den första i "serien". Och den här gillade jag! Gick snabbt att läsa! Men personerna i den förra stannar ändå kvar i minnet längre. Får väl ge mig i kast med boken som släpptes som nummer två...

Jag kan inte bestämma mig om den här boken. En del av storyn var jättebra, den andra sådär. Det är det här magisk realism. Jag gillar övernaturliga saker, men här är det så oklart om det är det eller bara oklarheter...

Äntligen en bok som jag har svårt att lägga ifrån mig, alldeles för många halvtråkiga böcker det senaste. Och med bästa läsesällskapet - sovande bebis.

När ens jobb är med i deckaren man läser! (Och eftersom boken utspelar sig 1923 så är namnet helt i sin ordning för en gång skull ?.)

Den här boken lämnar mig förvirrad. Älskade första halvan, andra halvan blev mest massor lösa trådar. Eller så förstod jag inte riktigt. Det var en annorlunda läsupplevelse. Den handlar mycket om föräldra-barn-relationer och det bästa med den är att jaget växlar mellan generationerna i boken liksom min egen identifikation som barn eller dom förälder. Som tur var hade jag inte läst beskrivningen för jag tycker den berättar alldeles för mycket.

Vet inte vad jag ska tycka. Mycket välskriven, gillade poliserna men gillade verkligen inte deckarplotten. Den kändes så otroligt overklig.

Den här gick snabbt och läsa, men jag tror jag läste mest för att bli av med den. Så väldigt platt på något sätt. Var inte alls intresserad av hur den skulle sluta, men jag har svårt att ge upp en bok.

Har lite svårt att släppa min deckare. Hoppas barnet håller med om planen att sova hela tågresan.

Jasons bok stannar verkligen med mig trots att den stundtals är lite ojämn. En del kapitel känns ihopkrafsade för att de "ska" vara med. Men framförallt slås jag av det kärleksfulla porträttet av hans pappa.

Började med denna av Augustprisnomineringarna. Jag kan inte riktigt bestämma mig. Otroligt lärorikt och skrivet på ett sätt som var lättläst, men trots all skit 1947 så berörde den mig inte riktigt. Och den stannar inte riktigt kvar hos nig heller. Men otroligt snygg framsida!

Bästa sällskapet till matlagningen! Enligt mig bästa bokpodden och med den bästa kokboken för en vego-familj! (Mera Vego på svenska.)

Efter att ha avslutat den här vill jag bara läsa mer om bin. Håller de på att försvinna på riktigt? Vad är Colony Collapse Disorder?